jossanhaugen

 

 

Efter allt jag har varit med om, så har jag så himla lätt att bli arg.

Jag känner hur ilskan växer inne i mig, hur allt bara blir större, och större.

Och till slut så rinner bägaren över, och jag får mina utbrott..

 

Jag kan störa mig på små saker, saker som jag egentligen inte borde bry mig om,

men som jag ändå gör, och det är jobbigt.

Jag blir även arg, då det känns som att Anders inte bryr sig om mig.

Gör andra saker än att vara på mig.

Alltså han får såklart att göra andra saker än att vara med mig, men det är just när

han prioterar onödiga saker än att umgås. 

Då blir jag jättearg, eller vet inte riktigt om jag blir helt arg heller.

Utan kanske mer ledsen och besviken faktiskt..

 

Jag tog upp detta med min psykolog, att jag har så lätt att bli arg,

att det känns som att jag samlar på mig en massa och sen så sprängs jag.

Min psykolog sa att det är väldigt vanligt att man känner så här,

efter allt jag har varit med och att jag har fått diagnosen PTSD.

 

Det är något jag får tänka mig för och försöka kontrollera,

men ibland är det inte alls lätt, utan jag bara vrålar rakt ut, eller går och surar någonstans för mig själv!